40 år med Värmeforsk

1968 är året som av de flesta förknippas med maj-revolten i Paris och Kårhusockupationen i Stockholm. Men det är också året då Stiftelsen för Värmeteknisk Forskning hade sin första stämma och inledde arbetet som till idag har lett till ca 1200 publicerade forskningsrapporter.
Under de dryga 40 år vi har funnits har Värmeforsk bidragit till att minska kol- och oljeberoendet, gått i bräschen för minskade emissioner och ny miljöteknik. Vi har utvecklat tåligare konstruktionsmaterial och skapat konkreta hjälpmedel till branschens aktörer bland annat i form av handböcker. Vi har agerat problemlösare genom att studera och förklara dagens problem och parera omvärldsförändringar.
Vi har utvärderat ny teknik och hittat tillämpningar, och arbetat hårt för personell kompetenshöjning. Framför allt har vi sett till att Sverige har blivit världsledande när det gäller att utnyttja biomassa och avfall för att producera el och värme.

Några få plock ur den stora forskningshelheten

Bränslen

Fram till 1990 utgjorde kol och olja de viktigaste bränsletyperna i Värmeforsks program.
Den första Värmeforskrapporten om konvertering av kolpannor till inhemska fasta bränslen, dvs torv, bark, flis halm etc, publicerades 1982.
Internationellt genomfördes mycket forskningsinsatser på kol,olja, gas medan nästan ingen forskning bedrevs inom biobränsleområdet. 1 januari 1991 trädde lagen om koldioxidskatt i kraft för fossila bränslen som införde för att Sverige ska kunna uppfylla målen minskade växthusgaser, vilket har visat sig vara ett effektivt styrmedel för kraft- och värmeproduktion.
Under slutet av 90-talet börjar nya bränslen dyka upp i Värmeforsk. Vi kan se många variationer av avfallsbränslen, samförbränning med biobränsle etc.
RT-flis är ett av de största avfallsbränslena idag, och vi har just avslutat etapp 2 av ett stort projekt som har identifierat problemen med förbränning av RT-flis samt tagit fram konkreta förslag till åtgärder.

Emissioner

1972 publicerades den första Värmeforskrapporten om kväveoxider.
Den första Värmeforskrapporten som beskriver metoder för reduktion av svavel publicerades 1979. Det senaste projektet inom området avsvavling genomfördes 1995.
Den första rapporten som redovisade NOx reduktion genom förbränningstekniska åtgärder publicerade 1982, där man för första gången provar stegvis lufttillförsel. Detta är även idag den mest använda metoden, framförallt i mindre anläggningar där dyr rökgasreningsutrustning inte är kostnadseffektiv.
Drifterfarenheter av rökgaskondensering publicerades inom Värmeforsk första gången 1987. Med denna nya teknik kunde rökgaser renas från både stoft och tungmetaller samtidigt som verkningsgraden kunde höjas framförallt där fuktiga bränslen användes (avfall, torv och kol-slurry).
1990 redovisades den första utredningen om SCR-katalysatorer inom Värmeforsk. Ungefär samtidigt infördes i ”Lagen om miljöavgifter för kväveoxider” (trädde i kraft 1992).
Ett kombinerat system med SNCR/SCR ger ett mera lastflexibel lösning. Dessutom ökar reduktionsgraden för SNCR då man kan öka ammoniaktillsatsen utan problem med ammoniakslip.
Vid biobränsleeldning har SCR- tekniken inrymt en del problem då den stora mängden stoft sätter igen katalysatorn. I Värmeforsks senare projekt (publicerades 2000 och 2002) har försök genomförts för att på ett kostnadseffektivt sätt regenerera katalysatorn. Och det allra senaste är försök att använda SCR-katalysatorn för att reducera dioxin. Fördelen med denna teknik är att katalysatorn destruerar dioxinet jämfört med andra tekniker som endast överför dioxin i en annan form.

Senast uppdaterad måndag 15 februari 2010